I dag har jag den stora glädjen att få publicera ett gästinlägg från min vän och kusin Marcus som berättar om sina tankar om pappaledigheten han aldrig tog.
Hej!
Jag heter Marcus och är kusin till Sofia som startat Mom2Mom. När vi träffades häromdagen berättade hon om bloggen och så småningom började vi som vanligt prata om barnen och livet som föräldrar. Hon sa att det var lite trixigt att få ihop föräldraledigheten på ett bra sätt. De vill inte lämna Hampus för tidigt på dagis, men samtidigt vill de också kunna ha lite föräldradagar kvar att ta ut om Hampus skulle behöva ha ledigt från fritids när han blir äldre. Det är ju inte alltid så kul för barnen att tillbringa loven eller varje eftermiddag på fritids.
Ofta när jag tänker tillbaka på tiden då mina egna barn var små så är det förstås med glädje, men också med ånger eftersom jag aldrig tog ut någon pappaledighet. Jag utnyttjade bara de där första pappadagarna i samband med förlossningen och började sen jobba igen. Då kändes det livsviktigt att jobba eftersom jag inte ville att ekonomin skulle försämras. I dag tycker jag att jag prioriterade fel. Vi hade utan tvekan klarat oss utan de där extra tusenlapparna varje månad som vi fick in tack vare att jag jobbade och min fru var hemma.
När jag pratar med andra pappor verkar jag inte ensam om att ångra att jag inte tillbringade mer tid med barnen. Tvärtom verkar det ganska vanligt att man med tiden ändrar syn och ångrar sig. Kanske är det för att man i efterhand har facit. Man vet att man hade klarat sig ekonomiskt även om man hade tagit pappaledigt. Man vet också vad man fick på jobbet och vad man gick miste om där hemma och då är det kanske lätt att i backspegeln ångra sig.
För mig var det inga inga karriärmöjligheter på jobbet som lockade eller några spännande jobbuppdrag som fick mig att välja bort föräldraledigheten. För mig handlade det som sagt om ekonomi. Jag var orolig för att vi inte skulle ha tillräckliga marginaler i ekonomin om jag tog pappaledigt eftersom det var jag som tjänade mest i familjen. Därför fick det bli min fru som var ledig med barnen, ett rent ekonomiskt upplägg alltså.
Till de som forfarande står i valet och kvalet om hur de ska göra med föräldraledigheten skulle jag vilja ge ett råd! Visst, ekonomin är viktig, men fundera på hur mycket pengar du verkligen behöver. Kanske finns det saker du kan dra ner på i budgeten under småbarnsåren och prioritera pappa-/mammaledighet istället? Till exempel behöver man kanske inte ha utrymme i budgeten för en resa, ny soffa, tv eller vad det nu kan vara under de åren då barnen är små. Istället kanske man kan bestämma sig för att leva lite mer snålt och vara föräldraledig istället.
Detta är naturligtvis ett högst individuellt och personligt val. Jag vill bara visa på att det finns sätt att få pengarna att räcka till om man kan tänka sig att ändra livsstil under en period. I efterhand ångrar jag att vi inte satte oss ner och gick igenom ekonomin ordentligt och tittade på hur mycket pengar vi behövde för att klara det nödvändigaste och lite till. Då tror jag att jag hade insett att vi hade klarat oss finfint på min frus lön och min föräldrapenning. Det hade kanske inte blivit några större utsvävningar i form av semesterresor eller dyra kläder, men vi hade haft pengar till bra mat, lite nöjen, eventuella oförutsedda kostnader och boende, vilket hade räckt bra.
Så räkna på ekonomin är mitt råd om du vill vara föräldraledig men känner att ekonomin är ett hinder!