Idag fick jag ett ryck att damma av min blogg. Tiden går verkligen fort när man har småbarn och jag fattar verkligen inte att Hampe snart är 2 år. Det är fullt ös här hemma hela tiden och han är den absolut snällaste, gulligaste unge man kan ha. Hans absoluta favoritleksak just nu är min mans gamla Bobby-car. Kommer ni ihåg dem? Vi har köpt till ett litet släp till den så han sparkar fram och tillbaka på tomten med blommor, jord och leksaker på sitt lilla flak. Han har även hunnit börja på förskolan sedan jag uppdaterade sist. Vi har valt en jättemysig liten förskola med Montessori-inriktning där både Hampe och vi känner oss jättetrygga. Personalen är kunnig och engagerad och lyssnar och ser verkligen till allas behov. Inskolningen var dock en pärs. I två veckor höll vi på och när jag bara gick undan till personalrummet de två första gångerna gick det bra men sedan tog det liksom tvärstopp. Hampe och jag har ju alltid varit så nära, spenderat varenda sekund ihop (förutom när min man var pappaledig) och plötsligt kom han liksom på att det inte fanns någon förälder i närheten. Mitt hjärta gick sönder varje gång jag skulle lämna honom. Under 1,5 månad grät han så att tårarna sprutade när jag gick och jag fick kämpa med att hålla tillbaka mina. Sedan satt jag och grät i bilen nere på parkeringen och undrade vad jag sysslade med. Varför skulle jag gå och jobba när jag hellre ville vara tillsammans med min fina lilla kille? Pedagogerna sa att han slutade gråta strax efter att jag gick men det gjorde ändå sååå ont. Men till slut började det iallafall flyta på och idag funkar det bra att lämna på dagis. Nu börjar jag längta efter sommar och semester och lite ledigt från förskola, jobb och vardag. Eftersom att Hampe är så liten än så håller vi oss hemma i Sverige och lägger massor av tid på badland, sagoparker och liknande utflykter. Vad ska ni hitta på i sommar? Kram
Posted on